Förra veckan var det vecka 29. Veckan då jag fick besök av mina kära vänner från frösön. Förutom att vi bodde på vad vi kallar ett kollo så levde vi drömmen. Glass, godis, sol och vilda kalas i en välkänd sjöbod i Kungshamn är bara några få exempel på vad som förgyllnade våra dagar och nätter. När tjejerna sedan åkte hem fick jag många konstiga tankar att ta itu med, så som att jag hade jobbat klart, att killarna flyttar ut i veckan och att en annan fin person inte längre skulle vara kvar här. När jag sedan började tänka på allt där uppe i Östersund fick jag någon slags hemlängtan. Stråket/storsjöyran/vännerna jag saknar så det gör ont/mitt nya hem och faktiskt så saknar jag även träningen och min lite nyttigare livsstil som jag förhoppningsvis faller tillbaka i snart i en väldigt lagom mängd. Att inte heller ha sett sina föräldrar på snart 7 veckor är också något som känns i hjärtat, faktiskt. Så det var här jag bestämde mig. Jag gör som tanken va från början, dom säger ju att det är det bästa? Inatt tar jag tåget till Östersund efter att ha haft den bästa tiden i mitt 18åriga liv här nere. Jag skriver mer när jag kommer hem, och när jag förhoppningsvis har slutat att spy av någon störig anledning.

Det var länge sedan jag uppdaterade något nu. Egentligen skulle jag kunna skriva femhundra miljoner saker som har hänt, men det har jag inte tid med. Men jag har tid att berätta att den underbara tiden jag avnjuter här i mitt sommarland har på något vis blivit ännu bättre om det är möjligt. Jag undrar hur jag kom in i denna sagovärld? Och jag undrar vart pauseknappen finns, för att trycka på pause är precis vad jag vill göra nu! & tanken på att mina fina vänner kommer ner till mig på lördag gör mig helt varm! Gud vad jag saknar dom, och gud vad skönt det ska bli att umgås med lite tjejer! Inte för att jag inte trivs med alla killar jag bor och umgås med, men det är ju snart så jag själv börjar fundera på hur många slagsmål jag har varit med i och om jag också skulle kunna tänka mig att bli bög. Och nu har jag bestämt mig. Det blir bara en vecka i Östersund denna sommar, och då i mitt nya hem som mina föräldrar nu bor i, äntligen efter två år av väntan och längtan!